livet i ett nötskal
för varje dag som går så är jag bara mer och mer beredd. varje dag är det någonting och jag försöker samla ihop energi till att orka klara av allt utan att falla till marken och aldrig kliva upp igen, jag har ingen ork. Det går aldrig bara bra för mig, jag får aldrig säga att jag mår riktigt bra. alltid är det någonting som går snett och nio gånger av tio är det inte så små saker heller. jag har nog aldrig längtat bort så mycket som nu. jag försöker hålla ig glad och levande och sprudlande men det brukar inte fungera mer än tio minuterom dagen , och det är på de "bra " dagarna. apititen har försvunnit igen och jag har varit riktigt sjuk sedan i fredags, nu är det bara hostan kvar men den gör så otroligt ont att jag inte längre vet var jag ska ta vägen. |
Kommentarer
Trackback