som en vass tagg

rakt i hjärtat, PANG som ett slag i magen och jag tappar andan och faller, så långt ner som man bara kan komma.
försöker titta upp och se solen, våren, alla tecken på en ny tid en ny anda och ett nytt liv tillsammans med dig, men kanske,bara kanske var det att hoppas för mycket.
För jag borde ha lärt mig vid det här laget att det inte går som man vill.
och jag verkar ha tappat bort mitt liv och mig själv på vägen.
Aldrig har jag önskat att jag var känslolös så mycket som jag gör i denna stund.
men jag vet inte hur man gör för att lyckas vara det, jag vet inte hur man löser hjärtesorg, jag vet inte vad man säger till sig själv för att stilla nerverna och alla kalla kårar som sliter innifrån.
det ordnar sig funkade en stund men inte längre för nu har jag lärt mig på riktigt att så är inte fallet, det är försent för det ordnar sig och verkligheten sliter mig itu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0